Blogg 2017-09-21T00:04:46+00:00

Brooklyn, Bushwick, Williamsburg

Jag börjar sakta men säkert landa här hemma. Det är det lustiga med att resa: det känns som man rivs upp ur allting och man är liksom inte redo på att falla tillbaka om man är borta länge nog. Jag hade nästan glömt alla vardagliga sysslor, så jag gör dom som en liten robot: går till läkaren, går på arbetsintervjuer, köper böcker, går på föreläsningar, köper pizza (snabbaste sättet att laga middag), träffar kompisar, funderar över sommaren, går på långa promenader, planerar konserter, och så börjar hjulet om igen.

Så för mig har resan jag var på två delar: New York (där vi var typ en vecka), och Philadelphia/Elmer/Apple Farms där vi spenderade resterande tid på konferens. I New York bodde vi i Brooklyn, i en del av Brooklyn som heter Bushwick. Det är bara några minuter från Williamsburg och cirka kvarten in till Manhattan med L-train (tunnelbana). Tunnelbanan gnisslade och svängde som satan och vi satt på den i princip varje dag. Dom flesta dagar svängde vi i alla fall förbi Williamsburg, som är den mest hipstervänliga delen av de alla. Där fanns affärer som såg ut som små 70-tals discon (se bild nedan), boklådor där man kunde gratis hämta och lämna böcker, asmysiga restauranger som fyllde hela gator med bärs och liv, extremt mycket street-art i alla dess former, och en Dunkin Donuts i varje hörn.

^ Williamsburg.

I Bushwick fanns massa trendiga ställen – allt ifrån barer där man kunde få en slush-drink i en uppblåsbar flamingo till thai-ställen, caféer, små affärer där det bara talades spanska, och sådär svinmysiga hemtrevliga hus (se bild nedan). Vi bodde i just ett sånt, på källarvåningen. Jag sov på en bäddsoffa som var så kort (och då är jag inte långt över 1,50) att mina små fötter liksom vilade i luften. Men jag var så slut på energi varje dag att jag sov som en stock ändå. Det var skithäftigt att se New York och USA och hänga med nya människor men alla intryck tog verkligen ut mig, behövde dom där 8 timmarna sömn som syre.

I huset längst till höger i källarvåningen bodde vi. Det låter ju lite Fritzl att skriva källarvåning men den hade mysiga fönster och kändes inte som en källare!

Om en Bushwick var fett mysigt så skulle nog jag bo i Manhattan om jag åkte till NY en annan gång. Är fett bekväm av mig. Vill ha saker och ting nära. Dock var det superskönt att komma hem till tysta gator om kvällarna. För New York sover verkligen aldrig. Jämt ljud – och HÖGT! Blev till sist så van vid att säga “I’m sorry” för att jag sprang in i människor (helt ofrivilligt, I might add) på gatorna cirka 2 gånger i minuten. Trots att gatorna är så breda! Pulsen var på – på riktigt – och det känns häftigt att ha upplevt en riktig riktig storstad. Stockholm är ju inte i närheten. Ingen annan stad jag varit i är i närheten. Det får mig att tvivla på om jag någonsin skulle kunna bo i NY en längre tid. Det är skithäftigt – i perioder. När vi kom till konferensen som var liksom mitt ute på landet kunde jag andas på ett sätt jag inte hunnit den tidigare veckan.

En annan sak jag känner mig rejält ovan i efter resan är det här med att vara ensam. I New York var vi 5 personer som hängde non-stop, även om vi delade på oss då och då. I Elmer var det fullt av folk från hela världen hela tiden att prata med – och som pratade med mig. Jag delade sovsal med 8 pers som jag pratade med långt inpå småtimmarna (trots att vi sov i den “tysta” salen..), och nu är jag hemma och här är det tyst. Sån omställning!!! Ändå skönt att vara hemma. xx

 

03/05-2018|2 kommentarer

Jag är tillbaka – från USA

Hej! Här har det ekat tomt. Först var jag sjuk. Sedan förvirrad. Sen har jag varit i New York och Philadelphia och Elmer i USA – jag kom hem igår. Så nu sitter jag med massvis av bilder och massvis att berätta och en ekande tom blogg: så you guys can connect the dots, hehe (läs: kommer blogga massvis). Har som en sann krigare inte lyckats dra på mig massa jetlag, tack vare att inte sovit på planet (och inte heller ätit, det är en lång historia.. illamåendet var inte nådigt), men är ändå relativt förvirrad av bara känslan av att i förrgår befunnit mig på en annan kontinent och 6 timmar senare vara i Stockholm igen. Inte heller har jag hunnit riktigt processa resan – alla människor jag mött och deras historier, alla fina platser, och alla intryck. Så kanske lär jag göra det just här. Men först och främst: varför jag reste.

Bilderna är tagna på Brooklyn Bridge i New York.

Jag sitter i styrelsen för en organisation som heter Popkollo. Otroligt grym organisation som gör mycket gott, läs på deras webbsida HÄR. Popkollo är en medlemsorganisation i en annan organisation som heter Girls Rock Camp Alliance i vilken massvis av organisationer med samma verksamhet från hela världen är med – och varje år anordnas en konferens i Philadelphia där cirka 200 personer från dessa organisationer samlas, har workshops, föreläsningar, träffas och så vidare. Som nyvald i styrelsen funderade jag på om jag borde åka. Men så frågade jag en annan person som jobbat för organisationen, som sa att det vore ett fantastiskt intro till vad Popkollo och liknande organisationer faktiskt gör i världen. Så jag åkte – men jag inledde med att hänga i New York en vecka innan. Hann med Brooklyn (där vi bodde i och för sig), Manhattan, Central Park, Guggenheim, MoMa, Harlem, Staten Island, för att nämna lite. Det var min första gång i USA! Svinhäftigt. Är helt slukad av alla intryck och vill berätta alla detaljer. Så jag börjar med det i detalj imorgon, del för del. Idag ska jag iväg på bio. Missade första maj-tåget pga behövde ta igen mig och mådde lite sisådär imorse. Imorgon! Då ska ni få veta mer. Pözz xx

01/05-2018|0 kommentarer

Torre Agbar

Dag 2 i Barcelona inledde vi på hotelltaket, vi satt och lapade lite sol och fotade omgivningarna. Vi bodde två minuter från Torre Agbar i Glories, som lyste i Barcelonas färger under nätterna och reflekterade solen under dagarna. Det är tornet ni ser i bakgrunden på bilderna. Vrålhungriga åkte vi bussen iväg till Brunch and Cake vid havet som skulle ha grym brunch.

Vi fick tipset av min kompis Louise, och vi gillade det! Däremot finns det flera Brunch and Cake i Barcelona, är ni ute efter bakelser – ät inte på den vid havet. Den har mest frulle/lunch/brulle. I alla fall. Jag tyckte det var superlyxigt med brunchen. Annat ni ser på bilderna, Bêstûns nya sneakers. Fina va? Sen hade vi en hel dag att bara slänga på vad vi kände för. Exakt min tanke med semestern också, att komma bort ifrån stressen av att ständigt hinna med saker. Såååå vi gick ut på stan.

Vi gick till olika marknader och köpte fruktsallader, satte oss på mysiga fik i bostadsområden där alla möjliga olika åldrar på människor samlades – familjer, seniorer, väldigt få turister (lite roligare så ändå, eller hur?). Så hängde vi i olika parker och gick på långa promenader. Jag köpte den röda (väldigt tjocka, I might add) tröjan ni ser på bild. Den var så tjock att jag slapp jacka!

Jag klippte frippan! Det var aningen svårt eftersom jag och frisören inte förstod varandra. Hennes engelska var dålig, min spanska var dålig. Men det gick faktiskt helt okej. Är rätt nöjd med att inte ha en enorm buske till hår längre. Kunna dra handen genom håret utan att det känns som tusen nålar sticker en igenom hårbotten. Här någonstans la jag ifrån mig kameran för dagen också! Hursomhelst käkade vi ute på tapasställe senare och jag fick ett enormt sug efter en ordentlig mojito. Så självsäkert satte vi oss på en fin bar och jag beställde en mojito och så drack jag upp den på cirka 5 minuter pga jäääävla “jag har aldrig”-leken. Och det var mycket mer alkohol i den än vad det brukar vara. Mådde så kasst! Sengångade mig till hotellrummet och satt där yr och kärleksfull. Don’t drink and play games kids. Don’t do it!

Up next – göttig mat jag käkade i Barca och varför det är roligare att storhandla i Barca. Kommer någon gång i veckan! Men ett nytt inlägg kommer här imorgon förstås. Puss, kram, skumbanan. xx

12/03-2018|0 kommentarer

Det är alltid soligt i Barcelona

– Vet du, jag har bara ett seminarium på måndagen nästa vecka. Sen har jag en föreläsning på tisdagen. Jag funderar på att ta flyget till närmsta plusgrader efter det.

– Jag har bara ett seminarium på fredagen. Ska vi åka ihop?

Två timmar därefter sitter jag på en buss mot stan för introhelgen med Popkollo och bokar hotell medan Bêstûn köpte flygbiljetter hemifrån. 48h senare släpar jag min fullpackade tränings- (i det här fallet weekend) väska till seminariet för att ta första bästa flyg mot Barcelona El Prat.

Jag ÄLSKAR Barcelona. Jag var där 2016. Då åkte jag upp till Montserrat med först mysig tvärbana och på väg ner i en liten gul korg ner för ett berg (hur häftigt?!), hängde på olika marknader, badade i Barceloneta, drack massvis med Sangria och Mojitos, shoppade tills hela mitt väsen (läs: hela min PLÅNBOK) skrek av tomhet. Nu hade vi ju som sagt inte så många dagar där. Men vi hann med en del. Mest var det nice att bara hänga. Jag märkte hur kass min spanska blivit eftersom jag inte pratat så mycket, senaste gången jag verkligen låg i och gjorde det var i Alicante 2017. Så var lite ringrostig.

Allt är ju billigare i Barca. På tisdagen begav vi oss ut för frukost. Vi bodde på ett riktigt fint hotell i stadsdelen Glories, och det var.. riktigt fint. 5-stjärnigt. Inte på tok för dyrt heller. Grejen var att även så var hotellfrukosten. 180 papp per skalle och dag. Så vi skippade den. En promenad bort hittade vi ett mysigt gammalt katalanskt café där vi båda beställde varsin yoghurt med müsli och frukost. 20 pix. Sen råkade jag beställa två mackor, en med katalansk korv och en annan med någon slags skinka. Det blev något missförstånd i kassan! Men det var gott. Mittemot caféet låg gatumålningen ni ser på bilden, med suffragetterna på. Jag blev glatt överraskad. Det finns så mycket streetart i Barcelona. Mycket av det har en feministisk prägel.

Vi drog till stranden Barceloneta med spårvagnen. Men det var full-blown vindstorm (pun intended.. hehe) och det gick fan inte att sitta där en längre tid. Så vi satte oss på en uteservering. Men så blåste två bord bredvid oss omkull och glas gick sönder så vi drog in och käkade varsin paella. Det finns få saker jag verkligen inte förstår mig på med Bêstûn. Att han inte gillar paj. Att han ser det goda i alla mina människor han möter. Att han älskar villkorslöst (I don’t.). Men att han hatar skaldjur – I can’t! Han vägrar ens smaka skaldjur i någon form. “Det ser äckligt ut. Det bara gör det Angela”. Jag skulle kunna leva på bara skaldjur. Men mest skulle jag vilja leva på skaldjurspaella all year long. Om någon av er vet vart man kan hitta så pass bra paella som finns i Spanien/Katalonien här i Stockholm, let me know!

All in all – mycket bra dag. Jag behövde verkligen solstrålarna. Det var ju inte supervarmt, ni ser att jag har tröja och jacka på mig (i slutändan dumpade jag jackan och körde bara tröja all the way – vad gör ens jacka för nytta när den är tunn..), men solen var där! Det var det viktiga. Imorgon ska ni få reda på vad vi gjorde på onsdagen! Nu knackar det på ytterdörren, det är nog Bêstûn med blommor. Som jag tvingade honom att köpa för lägenheten blir så tom utan… På återseende fina ni. xx

10/03-2018|1 kommentar

Varför den internationella kvinnodagen finns

Vissa tycker att det är löjligt att det finns en internationell dag bara för kvinnor. De vanligaste kritiska “frågorna” kring dagen går såhär:

  • Varför finns det inte en dag för män? Svar: Det gör det. Den är den 19:e november. Med all respekt kan det ju inte vara kvinnors fel att män inte propagerar lite starkare för “deras” dag.
  • Hur uppkom internationella kvinnodagen.. och när? Svar: Den uppkom 1910 av den feministiska socialistiska rörelsen, men mer specifikt av den tyska kommunisten Clara Zetkin. Detta för att uppmärksamma ojämlikheter mot kvinnor.
  • Men nu, 100 år senare behövs väl inte en kvinnodag! Vi lever väl i ett jämställt samhälle?! Svar: Oh honey.. okej, sätt dig ner, ta ett djupt andetag och låt mig guida dig igenom Sverige, 2018.

^Bilden ovan är gjord av Catherine och Sarah Satrun och finns att köpa som print HÄR

Jag har tagit ansvaret för att sammanställa statistik och fakta om varför internationella kvinnodagen är högst relevant, även i Sverige, och även 2018: 

  • Varje år mördas omkring 13 kvinnor i Sverige – de mördas av män de har en relation med, eller män de haft en relation med. Det här innebär ungefär en kvinna per månad.
  • 97% av alla (anmälda) våldtäkter i Sverige begås av män som våldtar kvinnor.
  • Kvinnor tjänar fortfarande 14% mindre än män i snitt.
  • .. Det här beror ibland på att kvinnor som gör samma arbetsuppgifter som män får lägre lön just för att de är kvinnor, men oftast så har det att göra med att kvinnor jobbar i branscher som förskola, vård och omsorg, etc – där deras arbetsinsats om än livsviktig inte värderas lika högt som mäns jobb i “manliga” branscher.
  • Bara 23% av alla chefer i offentlig sektor är kvinnor. Resterande män. För börsföretag är siffran nere på 18%.
  • Kvinnor har sämre pensioner och drivs ofta genom stereotyper i samhället gå ner i tid på jobbet för att ta det övergripande ansvaret för barn och hem.
  • … genom att kvinnor tvingas ta så mycket ansvar, vilket de inte bara gör för sin egen familj utan även för sina makars föräldrar och familj, bränner de oftare ut sig. Statistik visar att en majoritet av de som bränner ut sig är kvinnor.
  • På grund av normer och föreställningar om vad manlighet och kvinnlighet innebär så tvingar vi in pojkar in i tankesätt som säger att de inte får uttrycka sina känslor för att de är män. Kvinnor tvingas begränsa sig själva och sin förmåga till förmån för andra människor – kvinnor tvingas vara omhändertagande, ta för sig mindre, tro sig vara sämre. Tjejer vågar inte klä sig hur som helst för risken av mäns våld mot dem är så alarmerande.

Men mitt i all den här hopplösheten man kan känna när man läser statistik får man inte glömma att det var människan som skapade det här samhället. Dess brister kan även människan förändra. Jag vill säga att det i Sverige ändå går åt rätt håll! Vi måste fira våra segrar men rikta blicken framåt. För varje flicka, kvinna, för att hon gör och allt hon är. Styrka till er allesammans! xx

Källor: Roks, SCB, JämO, Tjejjouren.se, NCK – Nationellt centrum för kvinnofrid

08/03-2018|2 kommentarer